måndag, juli 03, 2017

Sommaaaar!

Nu har vi packat, fixat, trixat och strukit (helt sant). Allt detta eftersom vi tidigt i morgon styr kosan mot Finland. Barnen och jag har hittat en ny billig flygrutt från Bryssel till Helsingfors med Czech Airlines med mellanlandning i Prag. Har aldrig varit i Prag så lite snopet att bara se flygplatsen den här gången. Danni kommer lite senare upp med bilen.

Bli säkert tystare här på bloggen igen. Inte för att jag skrivit så HIMLA mycket under våren heller. Men på sommaren brukar det bli ännu mindre. Eller vad vet jag, kanske jag bloggar som en tok just den här sommaren. Får se, får se. Tar dagen som den kommer.

Kopierade just yoga-rörelser på fina A4:or och la in dem i plastfickor. Sitter nämligen och planerar en ny må bra-hörna som kunde installeras på båthuset på landet. Där kunde bl.a. finnas en inspirationsmapp med yoga-rörelser. Vi får ju bara inte bli utan nya projekt, då faller kanske hela stuglivet ihop.

Ha en skön sommar vem du än är, var du än är!

torsdag, juni 29, 2017

Intution och Michael Nyqvist

Har funderat på intuition och försökt rationalisera kring det flummiga. Lade för några veckor till Gabriellas sång på min fiilis-lista på Spotify. Sången sjungs av Helen Sjöholm i filmen Så som i himmelen. I den filmen spelar också Michael Nyqvist och jag funderade på honom och tänkte tanken om att det varit tyst om Nyqvist under den senaste tiden.

Och så kom nyheten om att han var död. Tyckte det var konstigt att jag tänkt på honom just nu, veckorna före han dog. Det är inte så att jag normalt går och tänker på honom och då var det nära att jag irrade mig till funderingar kring andlighet och övernaturliga krafter. Men när jag rationaliserade tankarna kom jag på hur det troligen gått till:

1. Daniel och Elsa var för en tid sedan på en Benny Andersson konsert som svenska kyrkans kör höll här i Bryssel. Vi har en vän, Sofia, som sjunger i kören och hon hade sjungit solo kvällens bravurnummer som var Du måste finnas (från Kristina från Duvemåla). Sofia hade sjungit så vackert så Daniel och Elsa talade om just den sången ännu när de kom hem.

2. Jag sökte upp Du måste finnas på Spotify och kom samtidigt in på Helen Sjöholms populäraste låtar. Du måste finnas är nummer två och nummer ett är Gabriellas sång som jag inte lyssnat på på länge. Lyssnade i metron på väg till franskan och blev starkt berörd. 

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

3. Orden förmedlar samma känsla som jag hade i springbacken och flera andra gånger i livet - om att hitta sig själv igen efter en period av vilsenhet. Känslan över att tappa bort sig och hitta tillbaka i livet är så starkt och fint beskrivet. Tänkte på filmen och på Gabriellas grymma liv med en man som misshandlar henne och på Michael Nyqvist roll som dirigent och försökte komma ihåg händelseförloppet.

4. Samtidigt kopplade min hjärna ihop Michael Nyqvist och det ständiga nyhetsflödet som väller emot mig varje dag och kopplingen kom tydligen fram till att jag inte hört eller sett något om honom på en tid. Därav funderingen. Och så kom orsaken till tystande någon vecka senare när nyhetsflödet svämmande över av nyheten om att Nyqvist var död och jag fick en förklaring till flödestystnaden.

Det är väl just den kopplingen som är intuition. Det ÄR nästan lite magsikt hur snabbt hjärnan kan koppla ihop intryck, minnen och nyheter. Frågan är kanske främst om man vågar lita på sitt minne eller ej.




Med tysk översättning och allt.

torsdag, juni 22, 2017

Linas möhippa

Förutom mina nya volontäruppgiften den här våren så har jag också planerat Linas möhippa. Men det har jag ju inte kunnat berätta om här på bloggen då Lina hör till en av de fem som lusläser min blogg. Men förra helgen var det då äntligen dags att överraska henne och vilken dag sedan!

Hon hade räknat ut att det troligen skulle ske just förra helgen, men helt säker var hon inte. Här kommer bilder från dagen - det blir nästan som att uppleva allt på nytt ju.

En del av oss åkte till Midsommarkransen och överraskade Lina kl.8 på morgonen. Hon fick klä
på sig en Apin-dräkt (Apin är hennes mjukisdjur som följt med hela livet)

Sedan åkte vi till Anna och där väntade resten av gänget och brunchen. Temat var myspyskläder och djurmask.

Öz var med på ett hörn

Efter en lååång brunch i Stockholm åkte vi iväg mot Furusund och stannade på lunch vid Brottby rastplats
(lunchen bestod av typ banan och öl). Här fick Lina också som uppgift att börja samla ihop material till en
brudklänning som hon skulle designa och skapa under dagen/natten.
När vi kom fram till the Mansion blev det drinks

och chillande i solen. Huset var stort och otroligt charmigt. Damen som äger stället
renoverar sakta men säkert och med omsorg, vilket betyder att huset
 hade flagande tapeter, buckliga väggar och knarrande fåtöljer. Vet inte om
jag vågat sova där ensam. Det påstås att bl.a Gustaf Fröding och Evert Taube
övernattat här. Spännande ställe!

Lina fick efter drinken klä om till handbollskläder

Sedan hade vi klippt ihop en film med handbollsnostalgi, med
bilder och videohälsnignar av handbollsprofiler och nårga ex-pojkvänner.
Hon fick också några träningsuppgifter vilka hon klarade galant.

Efter bastun blev det middag med bling-bling tema och videoinspelning till en av Öz låtar.
Huset var som gjort för att filmas i.

Grannarna undrade kanske vad vi höll på med, mumlade eventuellt något om att int är
de kloka de där stochkolmarna

Under natten hann Lina ännu fixa färdigt sin brudklänning som också kom med i
videon. Här hjälper jag till med finishing touches före filmandet i sommarnatten.

Nästa dag njöt vi av morgonmål i solsken. Trötta men glada, skulle igen ha kunnat
stanna tiden en stund

Före jag åkte tillbaka till Bryssel hann jag ännu på måndag hänga en stund med
Lina och Selim. 

tisdag, juni 13, 2017

Volontär

Jag har börjat jobba som volontär för L'Arche som är en organisation där man jobbar med personer som har ett mentalt handikapp (eller vad är den rätta benämningen på svenska egentligen? utvecklingsstörning? måste googla bara jag hinner). En till två dagar i veckan. Roligt! Idag har jag hjälpt till med att laga mat, handarbetat och masserat. Helt slut i huvudet efter att ha koncentrerat mig på franska.

Trivs bra i miljöer där folk inte har ett lager av fasader på sig. Trivdes också tidigare på mentalsjukhuset och demenshemmet. Vet inte om det är bra eller dåligt, men så är det.

onsdag, juni 07, 2017

En stund på jorden

Kollade i går kväll på snuttar från "One Love Manchester" konserten och önskade att jag varit på plats under några magiska sekunder. Jag skulle inte ha blivit så berörd av Justin Bieber, Miley Cyrus eller Ushers uppträdanden och mellansnacken om God hit och God dit, hur sympatiska och skickliga de än är.

Men jag skulle ha vilja stanna tiden en stund och landa bredvid scenen i Manchester då Liam Gallagher sjöng Live Forever. Speciellt mot slutet av låten, under repeatet we're gonna live forever. Rösten och känslan var perfekt just där och då. Det måste ha varit en elektrisk stund, synd att jag missade den.



Troligen berörde låten mig (även om jag då inte var på plats) på grund av nostalgin, men det var också något i det råa i honom och i hela framträdandet som blev ärligt. Liam verkar ju vara en asshole så där annars - men just där var han fin.

måndag, juni 05, 2017

En blåsig dag i Oostende

Igår bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt till Oostende. Danni blev skickad till London efter lördagsnattens terrorattack, så det var barnen och jag som åkte iväg. Nu har det blivit kallt i jämförelse med värmeböljan under de senaste veckorna, men det svalare vädret betydde att tågen inte var överfulla och det fanns bra med plats på stranden. Atlanten kändes också varm när luften var svalare.

Listar tre positiva iakttagelser till från gårdagen:
1. Tågen är billiga här och barnen behövde inte betala något alls (tror egentligen att Rufus kostar men biljettförsäljaren tyckte han skulle få åka gratis - bon journée hälsade han sen med ett leende. Sånt älskar jag ju, fast förbundskansler Merkel skulle eventuellt bli nervös på det slösaktiga Sydeuropa om hon hörde dylika historier. Syd och syd, tänker du kanske nu men jag har hört holländare som anser att Sydeuropa börjar i Belgien, inget Centraleuropa här inte)

2. Det är lätt att resa ensam med Rufus och Elsa nuförtiden. De hjälper till och bär istället för att behöva bäras (i och för sig händer det här bara när de är på gott humör, under rajvar-attackerna är det som om vi förflyttas 4 år tillbaka i tiden och då bär jag på alla väskor + barn)

3. Havet! Saknar havet, skönt att få blicka ut i horisonten en stund.

Ebb

Blåslekar

Orädda måsar

Deckaren

Oostende är ingen myspys strandstad, hårdheten har dock sin charm.

Vi glömde solglasögonen hemma.

måndag, maj 29, 2017

Hemma-eftermiddag i hettan

Kuukkuuuu. Här är hett, så hett att min hjärna smält samman till en slime-klump. Sliiime! (som i slem då) Kommer du ihåg då Ghostbusters var stort och man fick köpa grönt slime på burk? Det var tider det. Nu är det Spinners som gäller. Hörde första gången om spinners för ca 3 veckor sedan, hypen här var för två veckor sedan, då alla bara MÅSTE få en. Det var redan då hett och vi åkte med Dannis moster Johanna i en 50 graders bil omkring i förorten och letade efter spinners. Vi fann till sist ett ställe där de inte var slutsålda.

Den här veckan hittade jag spinnersarna bortglömda på bordet. Livscykeln verkar redan ha tagit slut. He var he.

Vi har haft svärfar/farfar på besök i över en vecka och en del andra finska vänner som råkat ha
vägarna förbi under den senaste tiden. Nu blev huset så tyst och tomt när alla åkte hem.

Liljor? Efter förmiddagens franska tent är det omöjligt att veta. Finns ingen mera kapacitet
i slime-hjärnan. 

Våra örter måste vattnas hela tiden då det är varmt. Mitt nya jobb: örtvattnaren

Har ni sett så fint rosorna blommar. Sommaaar!

Nu måst jag lägga
ner mig i skuggan och flämta en stund före jag hämtar barnen. Tänker lyssna till den här springlåten och på det viset kanske lura min kropp att få pulsen att stiga. Mental springträning på gräsmattan. Hejhej, tills nästa gång.

tisdag, maj 16, 2017

Klängväxter och klagogubbar (och kanske gummor)

Har under senare tid fascinerats av de positiva nyheterna från Egentliga Finland. Det rekryteras, byggs kryssningsfartyg och lyxbilar. En bra vibb och många möjligheter. Nästan så jag börjar fundera på att flytta till Åbo igen. Kanske någon typ av hemlängtan.

Blev så sugen av de positiva nyheterna - orkar inte med allt elände - att jag t.o.m. surfade in på Turun Sanomats hemsida för att läsa mera nyheter. En artikel där handlar om hur Esko Aho funderar på hur Finland borde tampas med den positiva trenden i Egentliga Finland. Bestämde mig för att också läsa kommentarerna för att få ännu mera glada rop och riktigt tanka i mig positiv energi. Men där tog både den positiva energin och Åbo-längtan slut.

Inte en enda glad kommentar - BARA gnäll  i still med "int får jag ändå jobb", "bara unga som får" och  "vad fan gör Esko Aho här". Kan inte med en sådan djuprotad pessimism - hur ytligt det än låter. Ifall du vill klaga och gnälla finns det så mycket i världen som är fel. Det gäller inte den positiva nyheterna i Åbo. Nu harmar det att jag läste kommentarerna. God damn, just när jag började tro på Finland igen.

Får stirra in i mina bilder på klängväxter på husfasader i Bryssel för att få tillbaka den fina tisdagsenergin jag hade tidigare. Älskar växter på väggar:





Och som grande finale -klängväxten som åt upp huset.

fredag, maj 12, 2017

I väntan på chansen

På franskan hade vi den här veckan en uppgift där vi parvis skulle simulera en arbetsintervju-situation där arbetssökaren på flit skulle göra sådant man inte borde vid en arbetsintervju. Sedan skulle resten av klassen ge råd till den som blev intervjuad (till er alla som kämpat med franskan någon gång i livet: vi övar på att böja subjonctif présent, il faut que...). 

Mitt par och jag bestämde oss för att jag skulle var arbetssökande och hon intervjuaren. Jag skulle låtsas söka ett sjuksköterskajobb och gick all in med att göra bort mig. Vi gick upp på scen som en av de första paren och vi fick många skratt och jag kände mig lyckad. Men efter vår presentation var det få som verkade villa göra bort sig utan de gick i stället all in för att imponera genom att berätta om sin egen jobbhistoria.

Blev först störd över att så få kunde skratta över sig själva. Men efter en stunds lyssnade fick jag en ömkande känsla för "intervju-objekten" och insåg igen hur bortskämd jag är. Jag går på franska kursen för att göra något av min tid här och för att jag kanske behöver franskan mera nästa år. De flesta andra går på kursen för att det måste hitta jobb här i Belgien och helst så snabbt som möjligt. De har utbildat sig in sina hemländer men utbildningen duger inte här, språket räcker inte till och de kämpar dag ut och dag in med att ändå försöka. Och så de kämpar. Till och med när de ska försöka vara dåliga berättar de om vad de egentligen kan. För vem vet vem som sitter i publiken där på franska kursen?

Tänk dig en situationen där allt rycks ifrån dig; allt du känner, hela ditt nätverk och där mitt i livet har du plötsligt inte en plats, en plattform eller ett språk. Då krävs det så mycket mer av dig. Så otroligt mycket mer. Så mycket mer än att stressa över att min finska inte är perfekt eller att jag ibland staplar framför publik också på svenska.

Det känns som jag läst liknande skriverier förut, men som alltid i livet blir det på riktigt när tanken eller känslan sjunker in i en själv.



Det skulle man också kunna göra - vänta på att dö - men det är få som gör det. Mina klasskamrater är någon typ av motsatt till typen i sången.

torsdag, maj 04, 2017

Invigning av nytt utebord och vappen


Och här kommer bilder från förra helgen. Skolan ordnade vårfest, vi drack kaffe och saft vid nya utebordet och 1 maj picknickade inomhus pga av dåligt väder.

Det tog oss två år att fixa ett utebord. Nu har vi ett litet av plast som en est
sålde som begagnad för en billig peng. De passar bra med de vita plaststolarna som
fanns i huset när vi flyttade in. I vårsolsken känns t.o.m. plast fint.

TITTA! Vi har samma blåklocka på vår gård som också finns i Hallerbos-skogen. Plockade
en bukett av dem före jag klippte gräset.

I väntant på Rufus sång- och dansnummer på skolfesten äter Elsa en brochette de bonbons som förrätt.

På måndag blev det picknick inne på grund av dåligt väder.

Vappstilleben. Linjekonvalj ger man här av någon orsak till kvinnor - mamma,
 mormor och farmor - på första maj.

onsdag, maj 03, 2017

Hers-piller och dubbelmoralen

Hade ju egentligen tänkt klistra in några vappen-bilder men har en sådan lust att skriva om pillren som Hanna Widell och Amanda Schulman säljer i Sverige. Den här bloggen har tappat fokus för länge sedan så skriver om det jag helt enkelt har lust med och Hers-diskussionen fascinerar mig av någon orsak. Hers är alltså ett nytt och dyrt näringstillskott för kvinnor som systrarna Widell och Schulman lanserat för en tid sedan och som kritiserats rätt hårt i Sverige.

Den hårda kritiken irriterar mig någonstans och jag har försökt lägga fingret på varför? Är det för att jag ofta lyssnar på Hannas och Amandas podd och sympatiserar med dem? Kanske.

Eller är det den politiska synvinkeln bakom de olika debattinläggen som irriterar mina hjärnceller - etik, moral, begränsningar på ena sidan och individens frihet och skyldighet att fatta egna beslut på andra. Orsaken varför det här irriterar mig är säkert för att jag inte alltid själv vet exakt var jag är på den politiska kartan - vad tycker jag egentligen?

Kan bli irriterad på personer som med upphöjt pekfinger berättar vad som är rätt och fel för mig att köpa. Det finns ingen forskning av hög kvalitet som visar att rynk-krämer i det långa loppet har någon större effekt. Jag VET det här och ändå tycker jag om att köpa lyxiga krämer ibland eller att testa på nya behandlingar.

Det är viktigt att i ett öppet samhälle diskutera och debattera nyttan med nya produkter. Men samtidigt: det mesta som säljs - överhuvudtaget - behöver du inte. Men det finns de som inte har förstått hur kapitalism fungerar och då ÄR det viktigt att informera och öppet kritisera varor som säljs, hur de marknadsförs och prissättningen av dem - för att skapa någon typ av marknadsförings- eller reklamfilter.  Speciellt viktigt blir det för unga som ännu lär sig om världen vi lever i. Det är inte på riktig, säger jag ofta till Rufus och Elsa då de dreglar över någon ny leksak i en reklamfilm.

Kanske min irritationen har att göra med dubbelmoralen i uppkomsten av Hers-debatten. Varje dag lanseras det nya produkter inom wellness-sektorn - det bara regnar skönhetsprodukter, näringstillskott, fysikaliska hjälpmedel (ultraljud-, kyl-, elbehandlingar osv). Inom det här området finns det mycket lite forskning av hög kvalitet och ifall bra forskning gjorts finns det sällan bevis på att produkterna eller behandlingarna har någon inverkan. Samtidigt tycker många, mig inkluderat, om att gotta sig i en del av dessa produkter och testa nya behandlingar. Varor och tjänster inom wellness lanseras, marknadsförs och säljs varje dag och då blir det ändå intressant att se på varför en viss produkt lyfts fram just då, där och av vem.

Jenny Strömstedt var med och startade Hers-debatten i sin krönika i Expressen (22.4). Före henne hade också Politism skrivit om pillren, men debatten satt fart efter Jennys text. Där skrev hon mer eller mindre om samma som jag här ovan gällande wellness-produkter - om bristen på bevis på att de fungerar och att vila och bra mat är lika bra. Och så valde hon att lyfta fram Hers som ett exempel på en dyr och onödig wellness-produkt. Dagen innan hade Alex Schulman (Amandas Schulmans man) i sin podd (21.4) med Sigge Eklund dissat ett Tv-program som Jenny och hennes man Niklas Strömstedt drar på den kommersiella tv-kanalen TV4. Och så dagen efter podden bestämmer sig Jenny att som sagt lyfta fram just Hers som symbol för onödigheten i wellness-produkter i en annars rätt harmlös krönika. Det irriterar mig att det verkar så - som en hämnd - att ingenting är ärligt utan alltid med en baktanke och kalkylerat.

Men oberoende hur det ligger till på riktigt med kändisrelationer och eventuella hämndaktioner så är det positiva med det hela att vi blivit påminda om att wellness-produkter till största delen är placebo och överprissatta. Så nu vet vi det om vi inte visste det från förut.

Ps. Näringstillskott har aldrig varit min grej - till skillnad från krämer - och har inte tänkt köpa Hers heller.

torsdag, april 27, 2017

Den långsamma muskelfibern

Jag har bestämt mig för att försöka få en rutin i att läsa fysioterapi-litteratur för att inte glömma. Börjar med grundkursböcker - så bra att på nytt skumma igenom grunderna i ämnen som intresserar och böckerna ger ofta en bild av helheten som i vardagen annars kan vara svår att greppa. Intressant hur det jag trodde skulle vara självklart ändå inte är det. 

Läste idag om muskler - om hur de är uppbyggda och hur de fungerar. Fastnade igen på skillnaden mellan snabba och långsamma muskelfibrer (celler kallas fibrer i musklerna). Kom ihåg att det här fascinerade mig av någon orsak också då jag studerade muskler första gången. Långsamma muskelfibrer tar längre att komma igång men när fibrerna väl aktiveras så är de mera uthålliga än de snabba muskelfibrerna. I varje muskel finns det av snabba och långsamma fibrer, men beroende på muskelns funktion ofta mera av någondera.

Vet inte varför jag tycker att det här är så intressant? Blandar kanske ihop det här med personlighetsutveckling. Hur jag med åldern vill bli mera som en långsam muskelfiber, uthållig och grundlig och hur min personlighet ändå är mera som en snabb fiber - blir lätt ivrig men är också otålig ifall det går för långsamt och ger upp. T.o.m. mina motionsformer under livet så här långt reflekterar den här skillnaden. Som yngre spelade jag handboll där snabba ryck gäller och nu försöker jag mig på yoga och lunkande i parker. Fast båda fibrerna fyller ju en funktion, så det är väl så jag skall försöka tänka om mig själv ocskså.

Här kan du se vad som händer i bl.a. din bicheps brachii när du dricker kaffe. Tänk vad skickliga vi ändå är - allt det där "gör" vi hela tiden.

Ps.  Hur lärde jag mig någonsin något före youtube egentligen?

onsdag, april 26, 2017

Våren - som komma skall

Våren väntar på sig i Europa. Hörde idag på skolgården att det varit snöstormar och kalabalik i bl.a. Moldavien och Rumänien. Och så har jag ju på sociala medier följt med snöslaskfrustrationen i Norden.

Här har det också varit kallt. Småfryser mest hela tiden. Men i solen och inom murarna på vår gård råder ett närapå medelhavsklimat året runt. Tänk vilken lycka!

Trampolinen används mest då kompisar är på besök.

Vi var till den kända 
Hallerbos-skogen redan i början på april i hopp om att få uppleva blåklockshavet. Vi var lite för tidigt ute men som tröst fick vi se ett vitsippshav istället. Så glöm den kalla våren för en stund och stirra hellre in i det som komma skall.

Hallerbos i början på april

Magiskt ställe

Ljusröda vitsippor

På den förra bilden ser man i övre hörnet en lite blåklocka, men under veckorna som gått sedan vi besökte Hallerbos har blåklockorna tagit över. För tillfället ser det ut så här:

Bara ljuvligt. Bilden från Hallerbos hemsida.

måndag, april 24, 2017

Kvinnofälla-molnet

I sviterna av franska presidentvalets första rond sitter jag och funderar på mina personliga utmaningar. De gamla vanliga: jobb, karriär, barn, förhållanden och balansen mellan dessa. Hur ska jag klara av att hantera "kvinnofälla-molnet" som seglar ovanför mig och försöka se ljust på min framtida karriär. Me, me and my future. Jag är väl en äkta representant av den personcentrerade tid vissa påstår att vi lever i.

Intressant förresten det där med person- kontra kollektivperspektiv på livet. Det finns ju de som menar att vi som är födda på sjuttio-talet växte upp med en stark kollektiv uppfostran och att vi i arbetslivet har tendens att lägga mera vikt på gruppen än på individen. Medan 90-och 00-talister för fram sig själv först och främst (80-talisterna har jag ingen aning om - kanske de äter guldtackor till lunch, haha). Men när man blandar in personliga egenskaper och politisk syn i mixen (påverkar ändå inte personligheten mera ditt beteende än tidsandan du växte upp i? och alla var inte vänster ens på 70-talet) så blir de påklistrade skiljelinjerna mellan generationerna bara klumpiga tycker jag.

Tillbaka till mina funderingar om kvinnofälla-molnet. Men det menar jag att jag har en tendens att lägga mycket - MYCKET - energi på att stressa över att jag inte jobbar för tillfället. Molnet består av mörka tankar om min karriär, min pension och min privata ekonomi. Fast jag argumenterar med mig själv om att det här bara är en period i livet och att jag har utbildat mig under de senaste åren och finslipat mig inför nya utmaningar och framförallt att jag har haft möjlighet att spendera mycket tid med barnen och att det är skönt att inte jobba heltid, så skingras inte molnet. Jag känner mig ändå misslyckad.

Jag kommer liksom inte över mig själv. Bortskämd är jag också. Måste skärpa mig.

Ps. Men tänk ändå: Presidentkandidat Macron är 2 år äldre än jag. 2 år! Han är Erasmusgeneration och allt. Och det är jag ju med och nu är han där och jag är här och... Ok! stop - slutar nu. Puss och kram.

Mmm, mums. Levde bara två månader på 70-talet så tror bestämt jag har en liten 80-talist inom mig.


fredag, april 21, 2017

Bilder från Schweiz och hyr lägenhet i Åbo!

Trots allt så snurrar jorden vidare och det är fredag igen. Mitt i alla avsked och sorligheter den här våren finns också det ljusa i livet. Dagen är aldrig antingen eller, svart eller vit, den är i olika höjder, rader, känslor och färger samtidigt. Vilket kanske är självklart men blir så tydligt då höjderna och dalarna blir höga och låga samtidigt.

Bilderna från Schweiz under påsken får träffande nog symbolisera höjderna:

Snön smälte i snabb takt också högt uppe

Matsäck som lunch var en hitt. Priserna i Schweiz är inget att skoja med.

Det här är just före vi åker ner från en svart backe, vi kom ner - fast stilpoängen
 var inte så höga.

Afterski i ca +30 grader med Danni och min faster och en underbar utsikt

Och som avslutning träffade vi på hemvägen Anna&Jay med barn. Anna och jag
studerade tillsamman i Åbo och vi har hållit kontakten sen dess. 

Och på tal om Åbo så hyr vi ut våra trevliga lägenhet i Åbo centrum på Universitetsgatan. Skrev så här på FB:

"Uthyres: Fin och trivsam trea (76m2) i Åbo. Centralt läge på Universitetsgatan ett stenkast från Åbo Salutorg. Stort vardagsrum och balkong. Hyra 950 euro/månad. Ledig fr.o.m 1.6. För mera information kontakta: annelind79@gmail.com."


Åbo är ju hot, hot, hot om ni inte visste det från förut. Bilden är från internet närmare bestämt från kingofwallpapers.com. 

Och som inte det här skulle vara nog har jag en fredagsfiilis låt att dela med mig. Lina som ser på HBO:s Big Little Lies tipsade mig om den här låten och den är ju sååå bra! Har inte börjat se på serien ännu, men tycker nu redan om den tack vare musiken. Ha en fin fredag!

torsdag, april 20, 2017

Den ledsamma våren

Alright, alright. Mina bubblande tankar kom aldrig ut via tangentbordet. Under de senaste veckorna har vi bl.a. firat påsklov och bilat till Schweiz. För att spara övernattningskostnader testade vi den här gången att åka hela vägen - ca 800 km - under en dag och det gick bra. Vi hade planerat att skida hela veckan hos min min faster men när vi närmade oss visade temperaturen +28 grader. Högst uppe fanns det ännu snö så envisa som vi är skidade vi i varje fall.

När vi kom hem fick vi ledsamma nyheter. Helena, Dannis pappas fru, somnade in på måndagen efter en tids sjukdom. Helena kom in i våra liv med ljus, sensibilitet och en ljuvlig kreativitet. Livet är skört - en dag är du där och nästa finns du inte mera. Kan inte förstå det, är så overkligt.

Det här är en tung vår.

fredag, mars 31, 2017

Mars i bilder

Inget nytt inlägg under hela mars. Har samlat mig och mina tankar under den senaste tiden och inte haft ett så stort behov att skriva ner dem (+ att min laddare till datorn gick sönder). Men nu börjar det bubbla över med funderingar så jag får börja skriva igen.

Mjukstartar ändå med mera bild än text. Marsmånads höjdpunkter i bild, varsågoda:

Lunch i Pra Loup. Så fin resa!

Tumistid i kabinen. Rufus och Elsa var båda i skidskola och nu skidar de redan ner för
stora backar.

Danni fick nån slags 40-årskris och testade nya skidor var och varannan dag. Sen åkte han ner i
crazyfart med ett leende på läpparna.

Soligt nästa varje dag och ca 20 grader i lä i solen. Varmare än på midsommaren
i Finland.

Lunch med hela nästan hela gänget. 

Sen kom vi hem och mamma och pappa kom och hälsade på. Här är vi och turistar i Gent.

Pappa och grönt te

I mars blev det vår på riktigt

Ännu mera vår.

Magnolia

Danni har rest omkring. Från Rom och EU:s 60 års firande
fick jag en kardinal-kalender.

 Det var mars det. Ha en skön fredag!