fredag, september 28, 2012

Eminem

När jag efter den förra graviditeten bestämde mig för att börja röra på mig igen blev springandet konditionsform nummer 1. Som yngre handlade kondition om någonting självklart som kommer vid sidan om när man har roligt. För mig var det roliga att spela handboll. Sedan började jag studera och det blev en lååång paus i att aktivt röra på mig.

Efter en kaffediskussion, där jag argumenterade för att vissa bara inte är gjorda för att springa längre sträckor, tog en dåvarande kollega mig på en springtur. Hon poängterade bl.a. vikten i att börja tillräckligt långsamt. Sedan dess har jag sprungit. Så tack MariLu för det om du läser det här! 

Fortfarande kan jag tycka att det är för jäkligt. Det är sällan som jag kommit till ett flow-liknande tillstånd som vissa entusiaster talar om. Det handlar om att övervinna mig själv varje gång. Sätta upp målsättningar och förverkliga dem. Efter barnen har min motivation varit högre eftersom springstunden samtidigt blir en stund för mig själv. När jag under förra året började springa igen och det kändes pissigt kom Enimems låt Not Afraid lite av slump med på min låtlista. Vilken boost! Tillsammans med endorfintillskottet och Enimem var jag nästan oövervinnlig där jag flåsade i springspåret med graviditetskilona. Speciellt mycket tycker jag om den här versen:

"Cause the way I feel, I'm strong enough to go the club
Or the corner pub and lift the whole liquor counter up
Cause I'm raisin' the bar, I shoot for the moon
But I'm to busy gazin' at stars I feel amazin"

Så ifall du behöver "boostmusik" rekommenderar jag Not Afraid. Ifall ni har andra förslag på låtar som gör en mer eller mindre oövervinnlig så får ni gärna tipsa mig. Jag borde nämligen förnya min låtlista.

Idag läser jag på bibban (bara jag slutar blogga...) om det endokrina systemet och sen är det freeeeedaaaag!



2 kommentarer:

Inspis sa...

För en tvåminuters indiespurt kan "When the Sun goes down" av The Arctic Monkeys rekommenderas. Minus är den långsamma starten och slutet (som man kan spola över om man vill), annars har den alltid fått mig att hitta gömda krafter.

Om du vill springa ragga-style så "As We Enter" av Nas och Damian Marley eller "Dispear" - Varning för att man vill stanna, sätta på en stor huppare och lipsynca och yo-vifta med händerna.

Sist men inte minst "Hey Mama" av Black Eyed Peas, klassikern från 90's-generationens första discon.

Och om man får motivation av ord, enkelt men träffsäkert:
"Run" av Selasee

Anne L sa...

Tusen tack för det här inspis! Jag har börjat samla ihop till en ny springlista och la in dina låtar. Några gamla favoriter har också fått hänga med. Det här ska bli den bästa boost-listan EVER. Eller så springer jag rakt till Berghäll på en öl:)
http://open.spotify.com/user/danniolin/playlist/228qsr1tTGegKdHXscyZW2