fredag, januari 31, 2014

Spondylolisthesis spondylolytica

Har suttit och funderat på hur en fysioterapeutisk behandling skulle kunna se ut ifall jag får en klient med diagnosen Spondylolisthesis spondylolytica. Tycker om case-uppgifter där jag får låtsas att jag är expert. Det är så lätt att sitta här i bibban och ge det ena goda rådet efter det andra när det inte är en riktig människa framför mig. Värre är det sen när Pekka, som inte vill röra ett finger utan bara vill ha massage, sitter framför mig i mottagningsrummet.

Har idag också lyssnat på Pink Floyd.


onsdag, januari 29, 2014

Foldern i hjärnan

Morgonen började med skrik då jag försökte borsta Elsas hår som knutit ihop sig totalt under veckan. Dagistanten hade sagt att hon nog kan reda ut det ifall vi hämtar balsamspray till dagis. Något väcktes inom mig och med den lilla energi jag samlat ihop under natten, tog jag tag i saken i arla morgon stund. Två raseriutbrott blev det, ett i duschen och ett när jag borstade håret. Vi hann just bli vänner före jag måste rusa till åttan och Arcada.

Väl framme började vi dagen med avslappningsövningar. Jag ääääälskar onsdagar nuförtiden! Hittade till och med en harmonisk plats som avslappningsrösterna ofta ber en leta efter. Plötsligt förde min hjärna mig till Tunnhamn och nästan 20 år tillbaka i tiden till då jag var 15 år och vaktade barn där med två kompisar.

En stekhet sommardag drog vi iväg med pick och pack för att simma till andra sidan ön, till en vacker klippformation där hela havet öppnar sig framför en. Vi hoppade in i det klara vattnet och värmde oss på de varma klipporna. Där kände jag mig så stark och lycklig, som bara en 15-åring kan känna sig. Jag bestämde mig där i solen att spara minnet, att komma ihåg stunden för alltid. 

Och det gör jag, idag var jag där en stund och slappnade av.


tisdag, januari 28, 2014

Mesen

Kollade igenom en video där jag är med och gör en fysioterapeutiskt undersökning av en MS-patient. Ååå, gud alltså att se sig själv in action! Jeeez. Jag borde ha förberett mig bättre och klienten var i sämre skick än vad vi trodde. I mitt huvud kändes min del som en katastrof.

Fast på videon såg det helt ok ut, även om jag nästan viskade, troligen så min osäkra finska inte skulle höras så bra. Mitt viskande ledde till att jag kändes mesig - jag som ju borde vara stark och säker. Fast min finska låter mycket bättre på riktigt än vad jag brukar tro att den låter.

Jag måst sluta vara så hård mot mig själv. Har lyssnat på Rebel, Rebel idag för att försöka bli lite coolare.


måndag, januari 27, 2014

Lunchen

Det finns dagar då min höjdpunkt är lunchen. Den där stunden, då jag är hungrig och vet att jag snart får sitta mig ner och äta, är fin. Idag var en sådan dag, men på slutrakan fick jag beslutångest och valde fel mat. Det är svårt att svänga humöret till det bättre efter det.


lördag, januari 25, 2014

Du är vad du är

Hjälp, jag har hjärntvättat mina barn. Kollade igenom min iphone och hittade igen massor med foton som barnen tagit. Inredningsfoton och selfies handlar det om om jag grovt kategoriserar dem. Herregud, tidigare generationer har diskuterat globala rättvisefrågor runt en brasa, medan vi bloggar, tar foton av oss själva och sitter sen skrattar åt våra egna bilder och texter.

Vart är vi alla på väg? Fanns det inte en sån Hype-sång? Ajnej, nu googla jag, kanske det var Du är vad du är som jag tänkte på?


Massor med fina foton från en annan vinkel än min.

Ok, den här tog jag själv när jag märkte att soffdynorna för en gångs skulle känns harmoniska
tillsammans.

Den här typens foton har jag typ 50 nya varje gång min telefon varit mer än 15 minuter ifrån mig.

Igen en fin bild från en annan vinkel än var jag är van vid.

torsdag, januari 23, 2014

Bläää

Blää, är hemma och försöker bli frisk från min semi-flunsa som jag har haft sedan jul. Seg som bara den. Har sett på Breaking Bad och ätit sushi och känner mig slapp och har dåligt samvete för att jag inte var på föreläsningar idag.

Jag känner mig som Jesse, försöker komma så lätt undan som möjligt, går alltid där ribban är som lägst. Men jag vill ju vara grundliga och noggranna Walt som på riktigt kan sin sak. Obs, har bara sett 3 säsonger så det kan ju hända att jag vill vara någon annan i slutet. Och nu slutar jag skriva före det här inlägget blir ännu mera nolot.


tisdag, januari 21, 2014

Läseordning

Som alltid skulle jag vilja skriva om de stora tankarna och dela med mig livsvisdom efter livsvisdom. Men det enda som snurrar runt i min hjärna just nu är: Det så jag lever mitt liv / brudar, weed och vitt vin (Näääk). Så varsågod för den.

Stirrar på veckans schema och konstaterar att jag under den här veckan har ungefär lika många föreläsningar som jag deltog i under en höst vid ÅA i början av 2000-talet.


söndag, januari 19, 2014

Presenkort!

Jag har en vän, Lotta, som nu vid sidan av sitt heltidsjobb har öppnat ett personal trainer-gym 1plus1 tillsammans med sin sambo Vesa (hennes energinivå är ljuvligt hög). Jag var på öppningsfest på fredagen i det fina utrymmet i Busholmen här i Helsingfors.

Nu lottar jag ut ett presentkort för en personlig konditionsgranskning till den som först ropar hepp. Ett ypperligt sätt att kicka igång det nya året!





fredag, januari 17, 2014

Den stora striden

Viljornas kamp pågår just nu hemma hos oss. Elsa har nu suttit i 15 minuter på toaletten och vägrar skölja håret som hon själv schamponerat. Jag hoppas att hon kommer fram till att skölja frivilligt, annars blir det snart skrik och gråt. Rufus föreslog att vi går till butiken och köper riisifrutti för att muta henne (undrar varifrån han har fått den idéen?). Spänningen stiger.

torsdag, januari 16, 2014

Finlands framtid

Har planerat min vår och kommit fram till att jag överlever. Lite extra jobbturer och stipendieansökningar och det skall gå vägen. Har också hunnit bläddra i Hesarin lite längre denna föreläsningsfria förmiddag.

Började fundera på Finlands framtid (shiiiit) och diskussionerna om att vi i Finland lider av passionsbrist. Det här hade bl.a. Vapaavuoris seminarium kommit fram till igår. Artikeln slutar med att Metallförbundets ordförande konstaterar att nu är det dags för politiska beslut istället för att bara snacka på seminarier.

Hur besluter vi oss fram till mera passion undrar jag bara? Tur att jag inte är politiker. Obs, nu menar jag inte det här enbart ironiskt. Jag håller med om att det på många håll i arbetslivet känns som om vi sitter fast i en trögsittande gröt. Cynismen är förödande.

Jag mår bäst och är som kreativast när jag känner att jag uppskattas just som jag är, att jag får misslyckas, att någon tror på mig och att jag får ha roligt. Hur förverkligar vi de här konsultfraserna till något verkligt? Ofta förblir snacket bara kvar på seminarier eller läggs som ytligast på organisationer utan att det gör en skillnad i grunden, hos mig som människa.

Överlag är det en svår balans för mig att hitta rätt mellan det djupa och lätta i livet. Jag vill inte gå med skyddslappar för ögonen gällande misären i världen, men ändå vill jag inte heller låta misären dra ner mig i hopplösheten. För vilken nytta gör jag då? Jag vet inte om jag är tillräckligt stark för att möta det hopplösa rakt fram, jag skulle hellre ändra det på avstånd, genom att sprida harmoni och kärlek. Går det?

onsdag, januari 15, 2014

Praktikplats

Vi lottade ut helsingforsregionens praktikplatser idag. Jag fick Tölö hvc:s bäddavdelning. Är helt nöjd, det är min egen hälsostation och på 10 minuters gångväg. Var lite nervös för de där tidiga mornarna under praktiken, tänk om jag fått Jorv, men nu känns det ju helt möjligt.

By the way, är helt sjukt trött hela tiden och så snurrar det i huvudet när jag stiger upp på morgonen. Vill ni höra mera? Staaaaackars mig i varje fall.

tisdag, januari 14, 2014

Klass

Läste nu först Kuukausiliites artikel om de nya samhällsklasserna. Funderade vidare på det här och kom fram till att två typer av livsöden känns mest attraktiva för mig.

Antingen skulle jag vara född i pengar och blått blod och skulle dedikera mitt liv till att göra en skillnad, att rädda världen, men ändå alltid ha det ekonomiskt tryggt och bra (plus ett nätverk från födseln som hjälper till med att få mina omöjliga projekt att lyckas) - den rebelliska aristokraten.

Eller så skulle jag kunna tänka mig att vara self-made-jet-set. Det vill säga att jag med egna medel tagit mig ändå upp till förmögnehetstoppen och sedan bara kunna njuta av frukten och självförtroendet. Typ, Madonna.

Jobbigast är det ju att vara världsförbättrare utan pengar, eller streber utan varken brains eller tur.

Hade ni förväntat er någon djupare analys eller tanke? Nå, det här är vad ni fick.


måndag, januari 13, 2014

Stark som fan

Nå, fanken och hans moster, jag fick inte förlängt studiestöd. Eller, rättare sagt har jag väl redan fått förlängt och fick inte förlängning på förlängningen. Snabbt beslut från FPA - det går undan då det blir ett nej. Läste först fel och trodde att jag fått en ett års förlängning före jag insåg att det ju nu är år 2014 och inte mera år 2013. Gav till om med ut ett glädje yesss före jag insåg mitt misstag. Kändes ännu mera snopet sen.

Tänkte först bli under täcket och tycka synd om mig själv, men stark som jag är släpa jag mig till föreläsningen och promenerade ännu efter det hela vägen till dagis. Bara för att jag kan.

Ps under föreläsning skulle vi kolla ryggen på varandra. Jag hade inte fattat att ta på mig lösa kläder så där stod jag sen i spända byxor och min post-graviditet-mage i luften bland alla tvättbräden. Men det störde mig inte heller - för att jag kan (uppskatta min kropp som den är).

lördag, januari 11, 2014

Vandrarna

Igår bestämde vi oss plötsligt för att gå ut och äta då barnen åkte till mina föräldrar. Inga bord var bokade, men vi tänkte ändå chansa. Det slutade med att vi promenerade i 3-4 kilometer i snöslask och hamnade till sist på Belge. Före det hade vi chansat med den etiopiska restaurangen Saba i Tölö, efter det försökte vi till Lusikka i Kampen, sen till Patrona och Puttes Pizza. Vid det skede började jag bli irriterad, fast jag lovat mig att inte bli det, men mitt finfixade hår hade blivit platt och hunger är överlag inte min starka sida.

Efter en stor Hoegaarden kändes allt bättre och vi funderade på vårt ljuva ungdomsår i Liège medan vi åt Moules Frites.

Nu sitter jag här hemma och är apatisk. Det här skulle vara min kraftsamlarhelg. Men det är svårt när jag plötsligt får för mycket frihet, jag blir lamslagen och ångestfylld. Nu har jag ätit massor med choklad och inte svarat på Linas wahtsapp för att jag är för avis. Känner mig däst, tung och allt annat än tillfreds just nu.

Sån häna bilder skickar hon och förväntar sig att jag ska svara. Fast det ser ut att bli regn,
eller hur?

Burken är snart slut och jag mår lite äckligt.

onsdag, januari 08, 2014

Avslappningsguru

Vi går igenom psykofysiskt välmående på en kurs den här perioden och idag testade vi på en kort avslappning som introduktion. Jag äääälskar avslappning! Kanske det är det jag skall bli? Avslappningsguru.
Avslappningssessionen idag skulle ha varit ännu skönare om min hals inte kliat. Nästan all koncentration gick till att inte hosta. Svårt liv jag har.

tisdag, januari 07, 2014

Tillbaka

Back to business! Första föreläsningen för den här vårterminen (VÅR! Jeee!) är avklarad. Nu skall jag vara flitig, lyssna och läsa. Inget mera fusk, nu skall jag lära för livet tammifan! Om jag verkar hypad är det för att jag har hällt i mig kaffe i mängder efter en natt med barnspring. Vet inte vad de hade, kanske dagisångest? Dagiset börjar nämligen idag igen, de har kanske ärvt min söndagsångest, big time. Stakina.

Lyssnade på Eppu Normaalis Suolaista Sadetta (av alla möjligheter) i spåran på väg hit till Arcada. Passade underligt bra in i min stämning idag. Så där lämpligt dempat, inte deprimerande men inte heller för rosenrött eller krångligt. Vem sku ha trott det?

Kom också på att jag såg solen senast för över två veckor sedan, då jag sprang runt tölöviken, skulle ha njutit av den lite längre om jag vetat att den inte tänker visa sig mer. Nu måst jag gå hem, lugna ner mig och ansöka om förlängt studiestöd.


lördag, januari 04, 2014

Cowboy worker

Idag där lite efter kl.7 på morgonen när jag satt mig i bilen på väg till jobbet funderade jag på varför jag inte är mera störd på min vardag. Jag har ju ändå en universitetsutbildning inom ekonomi bakom mig (och fyrken borde ju vid det här läget flöda in, eller hur?) och hoppar nu in som närvårdare (och får lika mycket betalt i timmen som fondförvaltaren i sekunden) för att finansiera mina studier.

Men orsaken varför jag inte tycker det är så jobbigt är väl att jag - nu får ni spy i klichéangst - känner att jag lever. Jag vet att jag är bra på det här med att vårda och jag känner varje gång jag jobbar att det är givande. Jag vet vad jag skall göra och behöver inte fundera på det när jag kommer hem.

Men visst är det tungt och jag skulle bli smått deprimerad om jag skulle göra det här resten av livet. Men nu känns det bra, dels säkert för att jag är (eller tror att jag är) en turist i min egen vardag. Jag tycks trivas bäst då jag inte är bunden någonstans.



Jag kunde kalla mig cowboy om jag romantiserar det här personlighetsdraget, mindre smickrande är kanske ansvarsflyare eller helt enkelt lussu.

onsdag, januari 01, 2014

Folkstammen

Nytt år och nya tag! Har en grisfilé i ugnen, barnen och jag har hela dagen smygätit (för varandra) julchokladen och allt är nästan som förut.

Har funderat på de där stipendieansökningarna jag borde göra. Gick igenom fyrk.fi och hittade en del möjliga fonder. Någonstans virvlade den finlandssvenska folkstammen fram som ett begrepp och målgrupp.

Efter gårdagens nyårsfirandet med ca 15 barn tycker jag att NÅGON av oss i gänget åtminstone borde få en prenika för god avling. Det kunde vara jag den här första gången och istället för en medalj tar jag gärna ändå cash. Det här fotot kunde eventuellt fungera som bevis och bilaga: