Har försökt förklara eller åtminstone filosofera med Rufus hur rymden fungerar. Finns det liv där frågar han? Jag svara utan att blinka ja och fortsätter sedan med ett försiktigare tror jag. På jobbet sköter jag om själar som inte alla gånger vet var de är och varför de är här på jorden. Sörjer att en nära väns pappa gått bort alltför tidigt. Känner mig liten och ynklig inför universum. Mumlar på halvautomatik att man skall leva livet så länge man lever. Fullt. Men just nu känner jag mig bara trött. Har lyssnat på den här igen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar