tisdag, september 30, 2014

Tisdag

Jag hade en liten tur med "dynamiska vyer" i min blogg. Nu är det äventyret slut (spännande liv jag har). Blev trött på allt hoppande. Så tadaaa: den traditionella bloggen är tillbaka! Traditionella jag.

Annars ingenting nytt under solen. Jobbade kväll igår, var på rådgivningen med Elsa idag (hurraaa jag kom ihåg!) och talade så mycket under lunchen med vänner att det blev eftermiddag och upphämtning av förskolebarn före vi talat färdigt och ändå blev allt på hälft. Fin tisdag.

måndag, september 29, 2014

Inne och ute, varmt och kallt, det onda och det goda

Vi har haft en fin helg på stugan. Men medan vi myst i solen har mina tankar också flackat kring mörkare ting. Fick en klump i magen då jag påmindes om Estonia och fasorna före passagerarfartyget sjönk. Fastnade vid beskrivningarna om att när folk förstod att det handlade om liv och död blev det var man och kvinna för sig själv i kampen om att överleva. De som var skadade eller svaga blev kvar. Där satt jag i vår varma trygga stuga och stirrande ut på det vita gässen som bildats på fjärden och tänkte för mig själv att så måste det vara i en sådan fruktansvärd situation. När det gått så långt att man kämpar om sitt eget liv med den sista kraft man har tänker man bara på sig själv. För att överleva, för att få finnas kvar en stund till.

Har också under helgen läst Hägring 38 av Kjell Westö som handlar om tiden före andra världskriget i Helsingfors. Boken tangerar också misären i de rödas fångläger efter inbördeskriget och grymheterna som begicks där. Medan jag sopade smulor från furugolvet på stugan funderade jag på huvudpersonerna i boken och konstaterade den skrämmande tanken för mig själv att samhällena förändras lite grann, men människan är den samma. Samma misstag görs om och om igen i historien.

Det är väl inte så att människan är god eller ond, vi har båda sidorna i oss, ibland kan vi välja det goda, det som känns rätt i magen. Men alltid finns inte den möjligheten, det är mer eller mindre omöjligt att försöka välja rätt i en omöjlig situation. Och då det ännu finns en möjlighet, krävs det otroligt mycket mod att våga välja det som känns rätt då omgivning runtomkring tycker annorlunda och straffar oliktänkande.

När vi var på väg till landet fotade jag oss i bilen, la bilden upp på Instagram och hashtaggade happyfamily:




Blev glad då jag kollade på bilderna under #happyfamily. Vi är alla så lika. Bara vi får mat, känner oss trygga, hålls varma och får känna kärlek så väljer - tror jag - de flesta människor här på jorden att tro på mänskligheten och att inte vilja döda varandra. Peace out!



torsdag, september 25, 2014

Slutarbete

Vaaaaad skall jag skriva mitt slutarbete om? Har hundra idéer i hjärnan utan någon logisk ordning - vilket stressar mig. Hur är jag här igen? Fast helt lika är det ju inte som förra gången jag skrev gradu. Nu heter det slutarbete och får jag klara mig utan studiestöd och kan inte skriva på kvällarna (då inspirationen eventuellt flyter in i mig) - för då skall det nattaaaaas tamejfan!

Mina problem är så ytliga och banala. Ursäkta.

(och så har jag ju med åren kommit fram till att jag är en morgonmännsika, kvällsinspirationen var en fasad, hände aldrig på riktigt. Jag hade bara fått för mig att kvällsmänniskor är lite coolare och ville höra till det gänget istället)

tisdag, september 23, 2014

Spetälska och tampongdöden

Igår lyssnade jag på föredrag om sällsynta muskelsjukdomar. Det är ju lite jobbigt för en smyghypokondriker som jag att få upp ögonen för nya obotliga sjukdomar. Plötsligt känns det som vissa av symptomen är bekanta och så börjar min hjärna spåra ut. Som tur är de flesta av dessa grymma sjukdomar mycket ovanliga.

Jag tröstar mig också med att jag inte heller fått spetälska eller dött tampongdöden. Låt mig förklara:

När jag gick på lågstadiet ettan och tvåan hade vi en lärare som hörde till den gamla gardets lärarinnor. Hon läste alltid nu som då från barnets bibel och jag hakade av någon orsak upp mig på de där människorna som hade fått spetälska. Lärarinnan beskrev hur de plötsligt fick sår som uppstod av sig själv och bara Jesus kunde bota dem. Under den här perioden blev jag alltid livrädd när jag hittade ett skrubbsår och inte exakt kom ihåg när jag fått det. Tänk om jag fått spetälska och vem ska bota mig? Men tankarna höll jag för mig själv, var för skraj för att berätta till någon.

Som lite äldre, närmare sagt där vid 12-13 års ålder, då jag började bekanta mig med tamponger, läste jag i tampongförpackningen en varningstext om att man kunde bli allvarligt sjuk ifall tampongen satt i för länge. De första symptomen var feber. Under den här perioden var jag livrädd att jag fått den livsfarliga tampongsjukan varje gång jag blev flunsig. Men inte heller nu berättade jag till någon om min oro.

Vad lär jag mig av detta? Tja, kanske att onödig stress lätt kan botas genom att våga tala öppet med någon om mina farhågor.

söndag, september 21, 2014

Bussmys

Kom just hem från kvällsturen och borde ju nu gå och sova, men surfar runt en stund på nätet före det. Hade igen en fin musikstund i bussen då jag lyssnade på Van Morrison och myste över att det var mörkt ute och jag satt tryggt under lampskenet i en varm och tyst buss.

lördag, september 20, 2014

Fina Tölöviken

Bor jag i Italien eller Finland? Vem vet, men njuter gör jag. Vi tog på eftermiddagen en tur runt Tölöviken och stannade på kaffe vid mitt nya smultronställe Taiteilijan terassi (tror jag det heter), brevid Sininen huvila, öppet bara på lördag och söndag. Så fint och så varmt!






torsdag, september 18, 2014

Senior Splash

Planerar kvällens vattenjumppa och googlade för att bli inspirerad. Finns hur mycket klipp som helst av damer som drar senior splash i pooler (som kanske är deras egna) belägna vid varmare breddgrader. Kom på mig själv att jag inte funderade på rörelserna utan istället på att jag också skulle vilja bo på en plats där de inte hotar med snö nästa vecka.



Tänk vad skönt liv: dricka färskpressad mango till morgonmål, köra ett pass i poolen framför kameran och sedan luncha i skuggan med damerna som medverkar (och som också råkar vara goda vänner) före eftermiddagens solpressarstund och solnedgångsmyset vid den öppna spisen, vid utomhusaltanen varifrån man ser horisonten och solen smälta in i havet, doften av örter och grill i luften, höra havets eviga brus och...

Mina framtidsplaner är alltid lika slappa, finns inget jobba-7.30-22-på-Manhattan-och-göra-karriär i mig (lite Suits inspirerad där).


tisdag, september 16, 2014

Dagens tabell

Jag har haft svårt att komma in i studierytmen igen och inspirationen har varit som bortblåst. Känns som jag måste skärpa mig. Idag bläddrade jag i den senaste Fysioterapeutti-tidningen. Stirrade en stund på tabellen som visar hur många färdiga fysioterapeuter det finns i varje generation.


Snart blir det en till bland sjuttiotalisterna. Slutspurten - here I come!



söndag, september 14, 2014

Hopp i bara

Söndaaaaag. Fortfarande lite trött efter fredagens partajande. Sheikka loss gjorde jag åtminstone. Vi hamnade på jatkon till Hard Rock Cafe där Trio Boston spelade och stället var fullt av gymnasiebekanta. Helt absurt, kändes som jag flyttats 15 år tillbaka i tiden till någon grötfest i Evitskog eller Porkala. Det kan hända att det bara var jag som festade som på 90-talet, resten av gänget kanske var helt år 2014, vem vet.

Under en av kvällens diskussioner frågade någon om jag tänker starta eget och jag svarade - som jag brukar - att det inte är min plan så där genast i varje fall. Att jag måste jobba först och få tillräckligt med erfarenhet för att sedan kunna ta emot så många olika typer av krämpor som möjligt. Jag använde mig av ordet moraliskt om jag minns rättatt jag ju inte kan ta emot klienter med sjukdomstillstånd som jag inte har erfarenhet av, för det skulle vara omoraliskt.

Och visst är det ju så. Men jag tror att jag sätter min gräns på när jag kan något så mycket högre än vad som är nödvändigt. Kom på det här när jag övertalade Rufus att gå på fotbollsträningen idag. Han vill genast vara bäst och tycker det är jobbigt när han inte känner alla lagkamraterna från förut.

Men ibland måste man bara modigt kasta sig i nya saker, även då man inte kan allt eller känner alla från början, på det viset lär man sig, hörde jag mig själv säga till Rufus. Jag borde säga det till mig själv också. Jag har en tendens att villa finslipa mig själv i all oändlighet, någonstans utanför, för annars kan jag ju göra bort mig sen när jag väl stiger in på karriärstigen. Ve och fasa.

Modigt med bara, sa jag till mitt barn och det säger jag till mig själv också denna söndag. Nu behöver det ju inte betyda att jag genast skall starta eget, men attityden att jag klarar det mesta måste jag själv försöka börja tro på.

Ps. Rufus hade ganska roligt enligt honom själv efter att han sprungit i en timme som en vilding på planen.


fredag, september 12, 2014

Freeedag och feeest!

Jag skall på fest idag. En riktig fest, inte bara parhäng och fredagsmys. Inget fel på de alternativen heller, men ibland måste jag sheikka lite mera. Till på köpet råkar flera gamla goda vänner från ungdomen i Kyrkslätt också komma på samma fest. Laddar upp för kvällen genom att lyssna på Linda Pira:



Lite som mitt brudgäng back in the days. Ok, Kyrkslätt har väl inte internationellt sett så där farligt mycket förortscredd och vi har eventuellt lite mera rynkor än Piras klick (de där som är supermodeller utan portfolio), men attityden är den samma år efter år! Knäpp, knäpp (i huvudet? - absolut!)

torsdag, september 11, 2014

Kroppsberoende

Sitter och smuttar på kaffe och läser mig in på Beckers muskeldystrofi. Under mina studier har jag blivit överraskad över hur många sjukdomar som ännu i dagens läge inte går att bota. Många av de obotliga sjukdomarna är neurologiska och fysioterapi ingår som en viktig del i vården.

Fysioterapimetoderna eller övningarna är inte så invecklade. Det finns ingen exakt punkt mellan t.ex. ländkotorna i ryggraden eller en viss specifik rörelse som magiskt gör livet och kroppsrörelserna lättare (no shit liksom) för klienten. Det handlar om att se varje människa som den unika person hen är och utveckla rörelseövningar som underlättar vardagen för just den personen. Att helt enkelt göra det möjligt för personen med sjukdomen att lära sig leva med en förändrad kropp. Bara det.

Vi är ju inte våra kroppar, men ändå så hiskeligt beroende av vår klumpiga skelettkostym.


onsdag, september 10, 2014

Diiibadaaaba

Jag har som sagt ganska få kurser den här perioden och det lilla jag har skjuter jag hela tiden framåt. Låter bekant. Skriver jag månne ungefär om samma sak under varje månad, varje år? Så slappt av mig. Att jag inte förnyar mig mera.

Anyhow, jag hoppade på svenska-kursen då jag märkte att jag saknar 2 sp i svenska. Där skall vi bl.a. skriva en recension om en roman (behöver inte ha med fysioterapi att göra) av en nordisk författare. Blev så glad av uppgiften! Den känns ju gymnasig, men det är ju sånt som jag aldrig annars skulle göra. Nu behöver jag bara komma fram till vilken bok jag skall recensera. Eller kanske hinner jag läsa en helt ny? Det där med Netflix (nu är det Suits) spökar fortfarande på kvällarna då jag skulle kunna ha min lässtund. Alternativet är ju nu, då Buu-klubben pågår, men det är ju så skööönt att vid det här skedet av kvällen slösurfa mellan bloggar och annat intressant på nätet.

Tyckte t.ex att Monica Ålgars kolumn idag var bra (Yes ma'am! säger jag bara).

Ps. har uppdaterat min blogg som du kanske märker. Tyckte det var dags för det.

tisdag, september 09, 2014

Hippie heeeey, hippie hoooo

I bilen hem från landet på söndag zappade jag mellan radiokanaler och försökte hitta något som kändes rätt för stunden. Då började Jäähyväiset Aseille spelas och jag slungades tillbaka i tiden till min barndom och till ett skruttigt kasettbandssurrande i vår skruttiga bil. Och så började tårarna rinna.

Dels för att tiden går så fort, dels för att världen inte blivit bättre och dels för att mina föräldrar är så fina.

Blev inspirerad av Malin som skrev om att sugas tillbaka i tiden.

måndag, september 08, 2014

Yes I'm Happy

Vilket fint väder! Vilken fin dag! Här kommer jag vecka 37!

Började veckan med att ta ett papaprov. Det är säkert därför allting känns så bra. Är stolt över att jag fått det gjort och kom ihåg att gå. Får ofta den här tiden på året den stora ågan om att jag lider av olika sjukdomar, eller har 30 hål i tänderna, eller att jag missat 3 årsgranskningar i rad hos barnrådgivningen.

Nu har jag också bokat tid till barnens rådgivning. Känner mig helt enkelt som en vinnare.

Så här glad var jag på helgen och så här glad är jag idag. Månne de har satt något i Huslabs vatten? Känner mig lite hög - på livet  (ok, nu går det för långt).


torsdag, september 04, 2014

Habilitering

Har idag varit på en introduktionsföreläsning som handlade om fysioterapi för barn med olika typers av neurologiska sjukdomar. Intressant! Vi diskuterade bl.a. hur viktigt det är att barnet och hela familjen får vara med i beslutsprocessen om vilken typ av habiliteringen (inte re- då det är något som skall övas upp som man inte kunnat från första början) barnet skall få. Det får inte vara så att vård "experter" exkluderar barnet och tutar ut sina direktiv över barnets huvud eller så att man diskuterar om barnets vård i slutna rum utan att familjen alls får medverka.

Det verkar som om vi i Finland kunde bli bättre på det här.

tisdag, september 02, 2014

Tillbaka

Jahas, då var jag tillbaka på Arcadas bibba. Har svettats med att fylla i en blankett för tillgodoräknandet av kursen Vetenskapsteori och metodik (10 sp). Funderade på att bara gå kursen istället, tycker att blanketter är så jobbiga, men fick ansökningen till slut skriven i varje fall. Jihuu!

Här är jag just nu med mina nya glasögon (ljusfenomenet kommer från att glaset på min mobil gick sönder igår - aaaargh):

Buuu

måndag, september 01, 2014

Kalasbilder

SEPTEMBER! Välkommen. Nu blir det studier, skrivande och övande om hur vår kropp rör sig och fungerar bäst i bättre och sämre tillstånd. Känns nästan lite pirrigt. Var på väg till Arcada idag för att gå på föreläsning före jag märkte att det var en kurs som jag redan fått till godo.

Kan i och för sig hitta på annat att göra. Så som att sylta äpplena Minna hämtade igår och mappa in fysioterapimaterial från de två gångna åren i en logisk ordning.

Börjar ändå med att lägga upp några bilder från Elsas kalas på lördag:

3-åringen!

Kalasblommor. Var länge trött på solrosor, men nu känns de så fina.

Min farfar.

Presentpapper.
Sara och barnen.